Världens enögdhet mot Israel

Om vi läser på om historien så ser vi att israelerna minst av allt är några ”ockupanter”. Judarna har en
3 000-årig historia i landet Israel som tyvärr inte omvärlden vill se. I stället köper världens länder, med FN-ledaren i spetsen, den palestinska synen på konflikten.

Världen väljer det enögda perspektivet, när den skärskådar Israel-Palestina-konflikten. Egentligen har man anammat den palestinska synen på konflikten, som i korthet innebär att Israel bedriver en grym ockupation som förtrycker palestinierna och gör dem frustrerade och desperata, vilket ursäktar alla terrordåden mot israeler. Därför kritiseras aldrig Palestina, bara Israel.  Gör man en sökning på internet om exempel på fördömanden av den palestinska terrorn så finner man ingenting, i alla fall inte från den svenska regeringen. Däremot får man minst en halv miljon träffar på fördömanden av Israel.

FN fördömer aldrig palestinsk terrorism

Det är sorgligt när till och med FN:s ledare Ban Ki-Moon faller in i kören av fördömanden. FN med sina stolta deklarationer av mänskliga rättigheter fördömer sällan eller aldrig människorättsbrott som begås av den palestinska sidan. Till och med knivmord och självmordsbombningar av civila israeler ursäktas med palestiniernas frustration över ”ockupationen”. FN-chefen sade bl a i sitt tal till Säkerhetsrådet för några veckor sedan: ”Palestinsk frustration växer under tyngden av femtio års ockupation och förlamningen av fredsprocessen. Några har gett mig uppdraget att peka på denna odiskutabla sanning. Ändock, såsom förtryckta människor har demonstrerat genom århundraden, är det mänskligt att reagera mot ockupation vilken ofta tjänar som en verkningsfull inkubator för hat och extremism”.

Det är en odiskutabel sanning säger FN-chefen och menar att det är mänskligt att reagera mot ”ockupationen”, även genom våldsamma grymheter mot oskyldiga civila. Nyligen knivmördades en judisk sexbarnsmamma inför ögonen på sina barn av en 15-årig palestinsk pojke, som efteråt försvarade sig med att han gjorde det som han uppmanats till av palestinsk TV. En oinsatt allmänhet tror lätt att det som FN-chefen säger är högsta sanning och något som man kan använda som bevis på att Israel bryter mot de mänskliga rättigheterna och måste kritiseras.

Än mer sorgligt är det när världens ledare och politiska kommentatorer inte erkänner eller förstår judarnas långa anknytning landet – en mer än 3 000-årig historia. De s.k. ockuperade områdena, t ex Judéen och Samarien, är i själva verket kärnan i det Israel som fanns under historisk tid, dvs. långt före Kristus. Det är bara att läsa på om historien så förstår man att judarna minst av allt är några ockupanter. Men världen köper hellre en propaganda som trummar in att det är ”ockupationen” som är roten till hela konflikten.

Profetiorna uppfylls

Shalom över Israel är en kristen rörelse som belyser Israel utifrån Bibeln, och då inte bara Israel på Bibelns tid, utan också dagens. Vi kan inte bortse ifrån att det är Gud som får sista ordet. Vi lever i en tid där många av de gammaltestamentliga profetiorna fått sin uppfyllelse. Att de förskingrade judarna ska återfå sitt land finns det många utsagor om i GT. Men ändå verkade sådana profetior mest som judiska önskedrömmar till för hundra år sedan. Idag sitter vi med facit i hand. Judarna fick sin stat för snart 70 år sedan och fortfarande strömmar judar från världen länder för att bosätta sig där.  En av de mäktigaste profetiorna om detta läser vi i Hesekiel 37 om ”De förtorkade benen”. Låt oss titta på vers 21-22: ”Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg…”. Detta Guds löfte har vi som lever idag sett uppfyllelsen av. Det är intressant att notera att folket ska bo på Israels berg. De flesta bergen ligger just i Judéen och Samarien och det är där många av de judiska s.k. ”bosättarna” väljer att bo.

Vi skulle önska att Sveriges politiska ledning också visste en del om Israels och judafolkets historia. Då skulle man inte haft så bråttom med att erkänna Palestina som stat. Då skulle man istället uppmanat palestinierna att först sluta fred med Israel. Ett Palestina sida vid sida med Israel skulle kunna bli ett blomstrande och lyckligt Palestina. Då skulle man få se ett Israel som skulle göra allt för att hjälpa och stötta palestinierna i sitt samhällsbygge. Då skulle man inte längre tala om palestinier och israeler som fiender, utan som brödrafolk. Om detta, gott folk, må vi bedja.

Stefan Sturesson

Ordf Shalom över Israel

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather
Comments are closed.