 |
| |
| |
Wizo
På
bara ett par timmar kan nära hundra nya
immigranter och andra hjälpsökande komma till
kvinnoorganisationen Wizo:s kontor i Jerusalem.
Behoven av ekonomiskt bistånd till livets nödtorft
och konkreta gåvor i form av mat och kläder är
stora. Arbetslösheten som följt i intifadans spår
har gjort situationen ännu värre. Wizo:s
volontärer, som ofta själv varit i samma
situation, förmedlar hjälpen.
För
barn i riskzonen
Jaffa är inte bara en gammal hamnstad med stolt
historia. Det är också Israels tyngst belastade
stad när det gäller social utslagning,
drogmissbruk, våld och kriminalitet. Därför finns
Jaffainstitutet som en trygg hamn för barnen i
de farliga miljöerna. Barn, både judiska och
arabiska, som riskerar att hamna i samma misär
som sina föräldrar får stabila vuxenkontakter,
stödundervisning, fritidsaktiviteter och varm mat
på Jaffainstitutet. Även föräldrarna får terapi
och hjälp att bryta den onda cirkeln.
Shaare Zedek-sjukhuset
Shaare Zedek, sjukhuset med hjärtat, ligger mitt
emot Herzlberget i Jerusalem. Namnet betyder
“rättfärdighetens och barmhärtighetens port”. Shaare
Zedek har som målsättning att ge alla vård utan
hänsyn till religion, etnisk tillhörighet eller
betalningsförmåga. Sjukhuset är välkänt för att i
första hand behandla patienten och inte bara
sjukdomen. Det är också det sjukhus i Jerusalem som
välkomnar flest barn till världen, nämligen c:a 1
000 barn varje månad. Sjukhusets barnavdelningar är
berömda. Där har man bl a specialiserat sig på vård
av för tidigt födda barn och på barn med
njursjukdomar, flertalet arabiska, som behöver
dialys. En barnavdelning bär Raoul Wallenbergs namn.
Barnen är här aldrig ensamma. Det finns alltid en
vuxen närvarande för att ge dem trygghet. En annan
av sjukhusets specialiteter är akutmedicin, där
sjukhuset extremt snabbt tar hand om människor som
fallit offer för terrorattacker eller råkat ut för
olycksfall.
Keren Kajemet
Sedan början av 1900-talet har Keren Kajemet, KKL,
bearbetat ofruktbara områden med hjälp av bland
annat trädplantering. KKL har dikat ur Israels
sumpmarker och stoppat ökenspridningen. Grönskande
skogar klär numera stora delar av de steniga
kullarna tack vare KKL. Vattenförsörjningen är också
en av KKL:s stora uppgifter. Stora
vattenreservoarer byggs för att tillvarata
vinterregnens vatten. Den ständigt växande
befolkningens behov kommer att kräva alla
tillgängliga färskvattenresurser om 10-15 år.
Därför är återanvändning av vatten det ena
ekonomiskt möjliga alternativet för bevattning av
jordbruket.
Sverigearbetet
En allt viktigare del av Shaloms arbete är
Sverigearbetet. Det innefattar mötesverksamhet,
undervisning, information och opinionsbildning,
inte minst genom vår egen tidning. En stor del av
arbetet sker genom insatser av aktiva styrelsemedlemmar och andra frivilliga. För att genomföra
det dagliga arbetet har vi två deltidsanställda;
sekreterare och redaktör.
|
|
| |
| |
|
|
|
|
|
|
 |
|
| |
Till
huvudsidan

| |
Ledare september 2011
Israel, palestinierna och FN
Det är nu 64 år sedan FN 1947 beslutade
om en delning av västra Palestina i ett judiskt och ett
arabiskt område. Detta var en glädjedag för de judiska
palestinierna, de som längtat, och hoppats så länge på
att en dag få se Israel återupprättas. Men märkligt nog
delades inte glädjen av de arabiska palestinierna, eller
de arabiska
grannstaterna.
Att palestinska araber
för första gången
i världshistorien skulle få en egen stat, var inte nog
för dem. När debatten inför beslutet pågick i FN hotade
palestinaaraberna med krig genom sin representant från
Arab Higher Committee, Jamal Husseini. Han sade bland
annat: ”Den föreslagna delningslinjen kommer inte att
bli något annat än en gräns av eld och blod”. Detta var
inte bara ett inlägg i debatten. Det var ett allvarligt
menat hot, som skulle komma att sättas i verket omgående
efter omröstningen.
Nu, 64 år senare, kan vi bara
konstatera, att 10 000-tals människoliv har spillts, på
grund av denna ovilja att dela landet med judarna. Efter
64 år vägrar fortfarande den palestinaarabiska sidan att
acceptera en judisk stat i området. De drömmer
fortfarande om en palestinsk stat från floden (Jordan)
till havet (Medelhavet). Men än värre, efter 64 år, är
hatet mot judarna större än någonsin. Idag är den
tongivande rörelsen i de palestinska områdena
islamistiska Hamas, en rörelse som har Israels
utplånande och upprättandet av en islamisk stat i hela
Västpalestina som sitt främsta mål.
Krig efter krig
Trots Israels demokratiska tillkomst har
landet fått utkämpa krig efter krig för att överleva.
För det fanns ingen annan utväg för dem än att försvara
sig och gå segrande ur striden. En förlust hade kunnat
kosta dem deras existens. I takt med Israels militära
segrar har omvärldens sympatier alltmer övergått till
palestinierna, oaktat de senares våld, terrorism och hat
mot den judiska staten.
Israel har gång på gång visat sin vilja
till förhandlingar och fred. Man gjorde det 1947 innan
staten hade bildats, genom att acceptera FN:s
delningsbeslut. Man gjorde det på 1970-talet när man
förhandlade om fred med Egypten. Man gjorde det på
1990-talet genom Osloavtalet med palestinierna, då man
steg för steg lämnade över Judéen, Samarien och Gaza
till palestinsk administration och i slutförhandlingarna
till och med gick med på att dela Jerusalem, Israels
huvudstad. Men alla Israels fredsansträngningar och
eftergifter har belönats med mer terrorism.
Den palestinska sidan har alltså inte
ansträngt sig för att uppnå fred. I de förhandlingar som
förekommit har oviljan till eftergifter varit total.
Ibland har man med munnen gått med på något, men sällan
i praktiken. Yassir Arafat påstods en gång ha erkänt
Israel, men i praktiken eldade han sitt folk till väpnad
kamp för att besegra Israel.
”Ovilja”
Palestiniernas nuvarande ledare Mahmoud
Abbas sägs ha tröttnat på Israels ovilja till
förhandlingar och vill därför istället driva sin sak i
FN. Abbas påstående är signifikativt för hela
konflikten. Israels ”ovilja” består i att man vill att
palestinierna ska erkänna judarnas rätt till en egen
stat, något lika självklart som att palestinierna själva
vill ha en egen stat. När detta skrivs är frågan på väg
upp i FN:s generalförsamling och den 20 september har
nämnts som ett troligt datum då en omröstning skulle
kunna ske. Palestinierna har ofta framgångsrikt drivit
sin sak i FN och ett stort antal gånger fått FN att
fördöma Israel. Att sedan en stor del av staterna som
röstar emot Israel själva är brutala diktaturer tycks
spela mindre roll.
Denna gång hoppas man få ett beslut om
en palestinsk stat inom 1967 års
stilleståndslinje (gröna
linjen), vilket innebär att Israel skulle tvingas
lämna ifrån sig hela Västbanken (Judéen och Samarien),
Gaza och hela östra Jerusalem inklusive den gamla
staden. Att palestinierna skulle kunna uppnå en stat
inom den gröna linjen, utan förhandlingar med Israel,
och utan en tydlig avsiktsförklaring att lägga ned
stridsyxan mot Israel, känns för Israel som en mardröm.
Man skulle känna att hela världen går emot dem. En
palestinsk stat utan fredliga avsikter, med alla dess
vapen och terrorrörelser, skulle utgöra ett dödligt hot
mot den israeliska staten. En gräns vid den gröna linjen
skulle kraftigt försämra Israels möjligheter att
försvara sig. Är verkligen FN berett att belöna
palestinsk terrorism genom att besluta om en palestinsk
stat inom den gröna linjen? Om några dagar vet vi.
Stefan Sturesson
Till arkivet för ledare
|
|
 |
|

| |
Kanske du
vill förkovra dig mer om dagens Israel? Se vår
rekommenderade länksida. |
|
| | |
| |
Beställ ett gratis
provexemplar av vår tidning! - I tidningen får
du mer information om medlemskapet. Gör din
intresseanmälan
här. Vill du prenumerera direkt? Klicka
här

|
| |
|
| | |