Det mörker som förebådar ljuset

Orosmolnen tätnar, mörkret sänker sig ned, fruktan och oro griper Israel och dess vänner i en tid när hoten mot Israels existens aldrig varit så skrämmande. Aldrig har Israel varit i så starkt behov av internationellt stöd som nu. Samtidigt har aldrig stödet varit svagare. Till och med den starkaste förbundspartnern, USA, vacklar och väljer att öka pressen på Israel i stället för på Israels fiender.

Det israeliska folket är ett luttrat folk, som mitt under all press och utsatthet, ändå fortsätter att leva ett normalt vardagsliv. Glädjen står högt i tak när ett barn föds eller ett ungt par gifter sig. Sorgen är djup när en anhörig dör, i sjukdom eller av en terrorattack. De, liksom vi, får möta den växling av bekymmer och livsglädje som hör det mänskliga livet till. Men det är ett mirakel att de kan leva så normalt som de gör under så pressade förhållanden.

Judarnas liv som minoritetsfolk i diasporan är en historia fylld av diskriminering, förföljelse och förintelse. Att gå tillbaka till ett sådant liv är inte ett alternativ för judarna efter det som skedde under andra världskriget. Landet Israel gavs dem åter när utplåningen grinade dem i ögat. De strömmade tillbaka till det historiska hemlandet och klamrade sig fast vid det som om det var det mest dyrbara de ägde. De visste att utan landet fanns ingen framtid. Det var där de hade sina rötter, där de kunde leva som fria människor, där deras tro och särart respekterades, där de åtnjöt beskydd och, åtminstone i någon mån, kunde ta ansvar för sitt eget öde.

De hot som Israel står inför idag är inga hjärnspöken, de är ytterst konkreta och överhängande. I öster lurar stormakten Iran, som ständigt upprepar sitt hot om att utplåna Israel. Det är inte bara hot med ord. Landet har idag enligt israeliska bedömare allt som behövs för att kunna sätta ihop en kärnstridsspets samt missiler som kan nå Israel. En enda av Irans kärnvapenförsedda missiler som når Israel skulle räcka för att utplåna största delen av Israel från kartan. Så litet och tätbefolkat är Israel. I norr finns grannen och ärkefienden Syrien som har Mellanösterns största arsenal av kemiska och biologiska vapen, i en framtid kanske också kärnvapen. För två år sedan tvingades Israel gå till attack mot en hemlig kärnreaktor i Syrien. I norr finns också iranstödda Hizbollah, som i Allahs namn svurit att förgöra Israel. Öster om Iran ligger det oroliga kärnvapenförsedda Pakistan, hårt pressat av talibaner. Skulle den pakistanska regimen falla för talibanerna, skulle med all sannolikhet upp till 100 atombomber falla i muslimska terroristers händer. Det skulle inte bara hota Israel, utan hela världen. I det hamas-styrda Gaza väller det vapen in från bl.a. Iran och Kina. I dessa vapenleveranser ingår missiler som kan nå Israels städer.

Israels vänner måste se sanningen i vitögat. Ingen nation är så hotad som Israel, ingen är så missförstådd. Israels kamp för sin överlevnad beskrivs som anfallskrig och övervåld. Största delen av medievärlden upprepar med en dåres envishet sin ensidiga kritik av Israel. Nationerna står på rad för att kritisera och fördöma Israel. Ändå skulle ingen av dem vilja byta med Israel. Om Sverige vore hotat på samma sätt skulle vi för länge sen krävt ett ingripande från världssamfundet. Omvärlden (närmast EU och USA) skulle med säkerhet fördömt den hotande parten och lovat att försvara Sverige. Men i Mellanöstern gäller det omvända. Där skall den kämpande demokratin Israel kritiseras, bojkottas och fördömas, medan de hotande diktaturländerna och terrorgrupperna hanteras med samtal och försiktig diplomati.

Det är mörka olycksbådande ovädersmoln som sänker sig över Israel i dessa dagar. Världens sviktande stöd för Israel förstärker det tätnande mörkret. Ljusstrimmorna är få. Det är lätt att gripas av vanmakt och uppgivenhet. Men ändå är det fel att gripas av missmod. För då räknar vi inte med Israels Gud. Vi bör ständigt påminna oss om Herrens löften till sitt folk. Han befriade dem ur fångenskapen i Egypten. Han befriade dem ur förskingringens lidanden och förde dem tillbaka till sitt land. Han gick ed på att aldrig överge dem. Den tid vi nu upplever påminner starkt om vad Israels profeter förutsagt: att det ska komma en tid då Israel är tillbaka i sitt land och blir trängt på alla sidor. Ja, världens nationer ska gå emot Israel och försöka tvinga dem att överge Jerusalem. Det är en tid då Israel och Guds folk i alla länder ska vända sig till Israels Gud och förlita sig på Hans starka arm. Han ska än en gång frälsa sitt folk och mörkaste natt ska ljusna.