Det är en aning märkligt att bli beskylld för överdriven kärlek till Israel, när Bibeln är full av texter som visar Guds kärlek till Israel. Då anklagar man ju samtidigt Gud själv för att älska Israel för mycket. ”Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. Detta är min viloplats till evig tid, här skall jag bo ty till detta ställe har jag min lust”, skriver psalmisten (Ps 132:13). Detta är bara ett av många exempel på texter som tydligt visar Guds eviga orubbliga kärlek till Israel. När vi studerar Bibeln med öppet hjärta leds vi in i en djupare förståelse av det land och det folk som Herren kallar sitt.

Det vore mer berättigat att ifrågasätta varför en kristen inte är israelvän. Om judarna är ett utvalt folk som kallats av Gud att få det land som vi idag kallar Israel, om Jesus var jude och gick omkring och predikade och gjorde under i detta land, om dessutom Gud lovat att föra judarna tillbaka till sitt land och låta dem besitta landet till ”evig tid”, är inte det skäl nog att ”välsigna Israel”? Ska vi förakta och förkasta det Gud älskar?

Inget folk har som judafolket fått lida för sin kallelse. Jesus säger: ”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er” (Joh. 15:18). Att svara ja till Guds kallelse innebär med andra ord att man tar risken att utsättas för hatet från världen, eftersom världen för närvarande är i den ondes våld. Så var det på Jesu tid, så är det idag.

På det internationella planet har vi en majoritet av länder inom FN som stämmer in i hatkören mot Israel. Det senaste exemplet i raden är den så kallade Goldstone-rapporten, som beställts av FN:s människorättsråd. I en resolution från rådet pekar man ut Israel som krigsförbrytare, medan Hamas går helt fri från kritik. Den digra rapporten är fylld av vittnesmål om israeliska krigsförbrytelser under Gazakriget i vintras. Den israeliska regeringen är så upprörd över rapporten att de vägrar att undersöka de påståenden som görs. För rapporten har beställts av länder som Kina, Qatar, Egypten och Saudi-Arabien, som alla ingår i Människorättsrådet(!). De flesta intervjuerna är gjorda med hamasföreträdare, vilka är ena parten i konflikten och som aldrig missar ett tillfälle att smutskasta Israel. Tillförlitligheten i dessa vittnesbörd har starkt ifrågasatts. Goldstone själv har i efterhand tagit avstånd från resolutionen eftersom den inte säger något om förbrytelser från Hamas sida. Så ser alltså rätten och rättfärdigheten ut när världens diktaturregimer får bestämma. Världen är full av regimer som ständigt begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Ändå är det alltid Israel som får stå vid skampålen.

För bibelläsaren är dock inte det ökade hatet mot Israel någon överraskning. I själva verket är det något som Israels profeter förutsagt, något som pekar fram emot förlossningen, mot den dag då skyn brister och Israels räddare kommer för att frälsa sitt folk. Den dagen är ett underbart hopp för dem som tror på Gud, både judar och kristna, men en fruktansvärd dag för dem som idag brinner av hat mot Guds folk.