Antisemitism eller antisionism?

Det är tyvärr två begrepp som är ytterst aktuella igen. Den minoritet som numera lever kvar från 1930-talet börjar känna igen den anda som rådde på den tiden. Judar, eller för den delen kristna, som brukar använda davidsstjärna över sitt bröst tänker sig för; vågar jag bära mitt kära smycke idag?

"Antisemitism" kan tolkas - "mot semitism", alltså något som är emot semitiskt. Skulle det betyda att vara emot allt semitiskt, skulle även andra semitiska folk än judarna drabbas. Det är väl i modern tid bara sovjetryssarna som praktiserat en någorlunda komplett antisemitism, de visade förakt inte bara för judarna utan även för araber.

I praktiken handlar antisemitism om judehat. Ett hat som inte uppstod efter Gazakriget utan som funnits i generationer, mest känt från Hamans, Hadrianus och Hitlers regimer.

"Antisionism" och "Sionism" har sin moderna betydelse i den politiska rörelse som genom Theodor Hertzl m fl utmynnade i världssionistiska organisationen 1897. Ett resultat av rörelsens arbete var upprättandet av en judisk självständig stat, Israel, i det gamla hemlandet, ofta kallat "Sion". Den moderna sionismen har naturligtvis sin grund i den historiska och religiösa tanken om en återkomst till det i Skrifterna utlovade landet. "Nästa år i Jerusalem" har i årtusenden varit ledmotiv i judarnas påskfirande, vart de än fördrivits, Pitom, Babel eller Chabrowsk! Antisionismens mål är att förhindra att Sion upprättas och när det väl har kommit på plats, att arbeta för dess utplånande. En idé som finns inte bara inom muslimska och vissa kristna utan även inom extrema judiska kretsar, Naturei Karta och viss "fredsrörelse".

När vi ser till resultatet av antisemitism eller antisionism kan det för den drabbade kvitta lika. På samma sätt är det med "jude", "israel", "sionist", förvirrande för både den som försöker hålla en distans mellan betydelserna och den som gett upp! Särskilt i Mellanöstern är ofta de tre begreppen synonyma. När den arabisklutherske prästen talar vid palestinaafton undviker han vid sin engelska summering ordet jude, ett ord "jahud" han just använt vid sitt arabiska tal bland annat om judarna - som står för det onda! Sionisterna för detsamma!

Hur skall man agera när man upptäcker olika varianter av antisemitism, det är ju lätt att bli anklagad för falsk tillvitelse?

Vad finns bakom exempelvis:
• En uppföljning av FN-konferensen som hölls i Sydafrika samlas nu i Genève och samma krav upprepas av muslimska länder om att sionism skall likställas med rasism.
• En SSPX-katolsk biskop, Richard Williamson, har fått breda ut sitt klart antisemitiska budskap. En avläggare till SSPX lyckades få en öppning i Uppsala genom kyrkans hållningslöshet.
• En tennismatch mellan Sverige och Israel anses inte kunna spelas med publik närvarande, i samma Malmö som släppte fram mobben mot fredliga israelvänners samling. Svenskt rättsväsen klarar heller inte av en Global Intifadas härjningar.
• En "förvåning" över att Israel till sist reagerar efter att FN med flera tillåtit flera års beskjutning med allt effektivare vapen mot civila i södra Israel.
• En biskop i syd och en kristen församling i nord anser sig inte kunna deltaga i svensk minnesdag för de massmördade judarna under nationalsocialismens välde. En massmediebevakning av Gazakriget full av rapporter som sedan visat sig vara lögnaktiga men där man varit märkligt ointresserad av att tillrättalägga.

Vår uppgift

Vi ser i vår tid många företeelser i samhället som är tecken på andlig vilsenhet. Människans värde relativiseras och devalveras. Det nyskapade livet får fritt aborteras bort. Gamla, sjuka och handikappade känner obehag och rädsla i den tilltagande dödshjäpsdebatten. Många mister arbete och utkomst medan andra skor sig ohämmat genom bonusar och fallskärmar. Kristendomen marginaliseras bland annat i skolorna, så att det ibland kan krävas kurage för att genomföra en kristen skolavslutning.

Ett klassiskt tecken på ett samhälle på det sluttande planet är just antisemitismen - det vi nu ser tydliga tecken på!

Vi har en uppgift som kristna och bibeltroende att bevaka dessa frågor, inte "snällt" och förment kristet låta det mesta passera. Låt oss protestera hos våra kyrkor och samfund när vi märker att andligt mogna ledare ersätts med politiska kommissarier och annat än människors räddning prioriteras!

Iwan Örjebo

                          Till arkivet för ledare