Fortsatt obalans i
medias bevakning av Israel
Krigshandlingarna i Gaza har inte undgått någon
läsare och mediastormen mot Israel har haft
orkanstyrka. Det har i sin tur fått gensvar hos
många kryptonazister som högljutt har
demonstrerat i arabiska men också europeiska
länder och i USA: "Israel mördare", "Leve
Hamas". Det har också tagit sig uttryck i
skadegörelse på synagogor och på judiska
gravgårdar. Hakkors och judefientliga slagord
har klottrats och så vidare. Finns det fog för
dessa vågor av hat som skummar och brusar i
folkhavet?
Först ska det sägas att krig är något
ohyggligt som drabbar människor mitt i deras vardag. Så
också i Gaza. Israels premiärminister Ehud Olmert har
bett FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon om ursäkt för
angreppen mot FN:s lokaler i Gaza.
En
israelisk undersökningskommission skall utreda angående
Israels användning av vit fosfor - en gasgranat som inte
får användas mot civila mål.
Vit fosfor anställer fruktansvärda skador hos
offren, de brinner bokstavligen upp och såren gräver sig
djupt ner i människokroppen. Sådana anklagelser tär
naturligtvis på Israels anseende att vara en demokrati
som styrs av olika konventioner med vederbörlig hänsyn
till oskattbara mänskliga värden.
Kritik
skall riktas mot den som felar och det gäller ävem
Israel. Men kritik innebär inte att hets skall
känneteckna medias reaktioner. Media skall ju kunna
bedöma bakgrund och motiv, orsak och verkan. Det
ursäktar inte överbegrepp och omotiverat våld men bilden
nyanseras åtskilligt då vi granskar de faktorer som
ledde fram till det 22 dagar långa kriget i Gaza.
Traumatiska skador
Det började faktiskt för åtta år sedan då Hamas och
Islamisk Jihad avfyrade de första raketerna mot
israeliska städer och byar. I början var det ganska
primitiva projektiler som varken kom så långt eller
anställde så mycket skada. Men visst har invånarna i
Sderot, Netivot, Ashdod med flera orter fått lära sig
att ta skydd när raketlarmet hörts. På femton sekunder
har de fått söka skydd - om skyddsrum har funnits till
hands: människor har dödats, barn har fått traumatiska
skador för lång tid och ansenlig materiell förstörelse
har skett. Internationellt har föga uppmärksamhet getts
åt raketangreppen, invånarna har själva fått utstå det
hela.
På sommaren
2008 uppnåddes en vapenvila mellan Hamas och Israel som
medförde en minskning av raketbeskjutningarna; de
upphörde inte helt. Men den 18 december upphävde Hamas
vapenvilan och en skur av raketer och granater började
regna över israeliska städer och byar och nu hade
raketerna större räckvidd och var grövre. Nu nåddes till
och med Beerseba långt borta i öster, likaså Ashkelon
och Ashdod. Och nu efter åtta år av angrepp mot civila
israeliska mål var måttet rågat. Riktade
flygbombardemang skedde i tät följd. Avsikten var att
göra slut på raketbeskjutningarna mot Israel.
Genom
flygangreppen förstördes mycket av raketramperna och
Hamas administration - men raketangreppen mot Israel
fortsatte. I det skedet sattes markstyrkor in i ett
stort angrepp mot Gaza-remsan. Området klövs i två
delar, men markstriderna orsakade flera civila offer,
något ofrånkomligt i ett så tättbefolkat område.
Vapenvila
Den 17-18 januari proklamerade Israel vapenvila och
tillbakadragande av trupperna. Man kan konstatera att de
militära målen har uppnåtts och möjligheterna för Hamas
att fortsätta beskjutningarna mot Israel har minskat
avsevärt. Men Hamas tillskriver sig ändå segern, inte
minst genom omvärldens reaktion på de civila offren.
Det
märkliga i sammanhanget är världens uteblivna reaktioner
på Sudans fortsatta utrotningskrig mot Darfurs
afrikanska befolkning.
Sedan 2003 har sudanska trupper och janjawidmilisen
bränt byar, våldtagit kvinnor, dödat 300 000 civila och
drivit 2 miljoner människor på flykt till en
fruktansvärd flyktingtillvaro i öknen västerut. FN:s
medlingsförsök har slagit slint och omvärlden tiger i
stort sett. Några avtal för flyktingarna att få komma
hem har inte kommit till stånd, inga byar återuppbyggts.
Människor får gå under - utan rubriker och
demonstrationer mot vad som skett och sker.
Den
sudanska regimen fördömer Israel - och fortsätter den
etniska rensningen med tyst stöd av Kina som har stora
ekonomiska intressen i Sudan.
Här kan man
verkligen tala om obalans i medias hantering av
händelser som äger rum i världen. Hur står det i
Psaltaren 11:3, "När grundvalarna upprivas, vad kan då
den rättfärdige uträtta?"
John Westlin
Till arkivet för ledare
