Om historisk
arvsrätt
Kan man använda historiska argument i debatt
gällande religion och geografi? Är ett område
mera tillhörigt ett folk som fanns före ett
annat eller en äldre religion mera relevant än
en yngre?
Frågor av den typen är
vanliga i många sammanhang. Lokala exempel är
samernas eventuella rätt till betesmark i
Härjedalen eller den akademiska striden om var
Sveriges vagga fanns, i Uppsala eller
Väst-/Östergötland.
Att avgöra vad som är rätt svar är
tillräckligt svårt även om det gäller bara några hundra
år, när det gäller tusentals år menar en del att det är
omöjligt.
Särskilt
laddat blir det om frågan har med Israel att göra. När
Israel firade 3 000-årsminnet av Jerusalem som
huvudstad, blev det många bojkotter. Att jubileet låg
ganska rätt i tiden var svårt att förneka. Oron gällde
kanske mera vilka följder det skulle få för många
intressenter utanför Israel. Om det israeliska jubileet
accepterades, skulle många folk och länder se sin grund
hotad. Hur skulle det vara om amerikafararna behövde
lämna tillbaka sin mark till indianstammarna, om inte
bara Cypern utan hela Mindre Asien blev fritt från
turkar, om sex miljoner tyskar efter andra världskriget
kom tillbaka till Polens östersjökust, om
kolonimakternas gränsdragningar efter linjal skulle
underkännas för Afrikas karta osv?
Vi inser
att det är omöjligt att komma överens om vem som är
"ursprungsbefolkning" och från vilken tidpunkt en
historiens nollställning skulle ske.
Historiesyn
Ändå är historien något man inte kan bortse ifrån och
historiska argument vädras flitigt i politisk
propaganda. Det visar sig att de som bojkottade Israels
firande av Jerusalem som huvudstad själva åberopar
historiska fakta, ibland dock kraftigt förvrängda.
Särskilt
utsatta för den revisionistiska historiesynen är
pilgrimsgrupper till "Det Heliga Landet". Ännu tycks
inte exempelvis de frikyrkliga och kyrkliga
studieförbunden hittat ett balanserat sätt att
presentera land och folk. Ofta är grupperna hänvisade
till guider och upplägg som ger en skev bild.
När man
talar om den israeliska "ockupationen"
som ofta sägs vara den ultimata anledningen till
Mellanösterns problem, om inte rent av hela världens,
bortser man som regel från den jordanska ockupationen
som på sin tid föranledde den nu allmänt accepterade
beteckningen "Västbanken" och från alla de ockupationer
som området utsatts för under tidigare sekler.
Historia
framåt
Vågar man tro på att historien kan ta en ny vändning?
Ett faktum, om än i det närmaste glömt, är ju att
Palestina bestod även av land på östra sidan av
Jordanfloden. Att där redan finns en stat, Jordanien,
med östpalestinier i ledning men med majoritet av
västpalestinier.
Tvåstatslösningen finns redan, även trestats om
man räknar Gaza. Totalt förtroende, en varm fred, krävs
för att minoriteterna, araber
bland judar i egentliga Israel och judar bland araber i
Judeen/Samarien, skall kunna leva och verka i sammanhang
med sina respektive majoriteter ‒ historia framåt?
Iwan Örjebo
Till arkivet för ledare
