"Vad rätt du tänkt - men det var fel"

Om åtgärder och planer som inte blir vad man önskat.

"Vad rätt du tänkt" är ett citat från Viktor Rydbergs högstämda kantat vid 40-årsjubiléet för Uppsala universitet. Det ironiska tillägget har blivit nästan lika känt som Rydbergs-citatet, men det är ju en beskrivning av att det inte alltid blir så som man tänkt sig. Hela citatet kan tillämpas på ett flertal händelser och företeelser omkring staten Israel.

I en mycket intressant artikel i Jerusalem Post skildrar författaren hur västerländskt tänkande kan leda till tragiska missuppfattningar om muslimska värderingar och han ger konkreta exempel på hur fel det kan leda oss. Så länge vi inte inser vilka skillnader som finns mellan västvärldens och arabvärldens tänkande så är det föga utsikter till fred i Mellanöstern.

Det första exemplet är grundandet av de fyra mödrarnas organisation 1997. Deras syfte var ett helt tillbakadragande från södra Libanon. De underströk att varje år förlorade Israel 25 till 30 soldater i strider mot Hizbollah: "Låt oss dra tillbaka våra trupper från Libanon, då kommer Libanon att lämna oss i fred". De fick gehör: Den 24 maj år 2000 gav Ehud Barak order om total evakuering. Inte en soldat blev kvar på libanesiskt territorium.

Vad blev resultatet? Det rakt motsatta! Ingen i arabvärlden trodde att Israel hade lämnat Libanon på grund av 25 stupade per år. Reträtten uppfattades i arabvärlden som Hizbollahs seger över Israels armé och den logiska slutsatsen hos Hizbollah och andra extrema grupper var att de skulle fortsätta strida ända till Israels slutliga nederlag. Hizbollah lade beslag på de områden som Israel lämnat och började bygga tunnelsystem och artilleriställningar där - vilket Israel bittert fick erfara under sommarkriget 2006.

Det andra exemplet var Ariel Sharons ensidiga tillbakadragande av israeler från Gaza och norra Västbanken sensommaren 2005. De 8 000 bosättarna i Gaza medförde stora militära utgifter för Israel - bosättarna måste skyddas. Sharon trodde att evakueringen från Gaza skulle övertyga invånarna i Gaza om Israels goda vilja. Men deras uppfattning var att Israel drogs sig tillbaka after att ha besegrats av Hamas: "Låt oss därför intensifiera vår kamp. Vi skall förstöra den sionistiska enheten".

Förenta Staterna begick samma misstag när man insisterade på fria val 2006 på Västbanken och i Gaza. I Washington förstod man inte att västerländsk demokrati inte alltid fungerar i arabländer. Det blev en rungande seger för Hamas, alltså för extremisterna. Ett år och några månader senare körde Hamas ut PLO/Fatah från Gaza. De som inte dödades i striderna fick söka skydd i Israel!

Samma naivism präglar många bedömare idag när det gäller att komma till tals med Hamas. FN har stämplat Hamas som terrororganisation av tre skäl: Hamas erkänner inte Israels rätt att existera, Hamas tar inte avstånd från terror och Hamas respekterar inte tidigare ingångna avtal mellan PLO och Israel.

Ändå hävdar en del organisationer och kyrkor att man skall förhandla med Hamas - utan att kräva Hamas erkännande av Israel, utan att kräva att Hamas tar avstånd från terror osv. Så har Broderskapsrörelsen i Sverige nyligen uttalat: "Carl Bildt måste tala med Hamas", tydligen med tanke på att Sverige andra halvåret 2009 är ordförandeland i EU.

Vad skulle ett sådant samtal kunna leda till? Som svar på de tre kraven skulle Hamas med all säkerhet svara: "Israel är en pesthärd som skall utplånas. Vi kan aldrig erkänna Israel. Som innehavare av den absoluta sanningen (Koranen) kan vi använda vilka vapen vi vill, även terror. Vi är inte bundna av några tidigare avtal alls". Efter sådana svar är all fortsättning utesluten.

Även om man tänkte rätt utifrån västerländskt demokratiskt tänkande finns inte gensvaret hos Hamas och Hizbollah som förutom den egna benhårda övertygelsen söker och får gensvar från regimen i Iran och dess president Ahmadinejad, som för övrigt väntas bli omvald i kommande val.

Det kan tyckas att ovanstående är alltför pessimistiskt, men finns det några tecken på islossning i den oerhörda kampen mellan Gud och världen?

Jag ser endast en lösning: Att Jesus bryter in i skeendet, bryter det ondas makt, som ryttaren på den vita hästen (Uppenbarelseboken 19:11-16).

John Westlin

                          Till arkivet för ledare