Ledare november 2008

Är det tecken?

Har vi ännu en tid av nåd, har vi ännu uppdraget att sprida det glada budskapet? Till och med vid bensinkön kom den ofrommes fråga till den som var känd som troende: "Är den här penningkrisen ett tecken på att det snart är dags för det ni predikat så länge?". Människor är frågande och väntande på en annan tingens ordning för vår värld. Vi fortsätter att varna för snabba och tvärsäkra slutsatser när det gäller profetiornas uppfyllelser, vi har Jesu egna ord: "... Om ni får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda ..." (Mat 24).

De utvalda, det finns alltså sådana, vare sig vi menar att det gäller Israel eller de gudstroende från de övriga folken, det är möjligt att vi kan bli bedragna! Det är alltså en varning till oss alla!

Är kyrkfolket medvetet om vad som händer, inte bara med den globala ekonomin och havets nivå utan även inom våra kyrkor och samfund? Det finns många saker som är värda att observera. Vad är det exempelvis vom finns bakom ett förnyat intresse av "Guldmun" Chrysostomos, kyrkofadern på 400-talet? Han hade sådana uttalanden om judarna: "... fulla av onda begär, rovlystna, glupska, oförskämda banditer, förhärdade mördare, ödeläggare, människor besatta av djävulen ... därför hatar Gud judarna och de skall alltid förbli utan sitt tempel och aldrig mera bli en suverän nation ...".

Mission

Vi använder begreppet mission även om detta ordet kan missförstås. Mission betyder att gå ut med evangeliet, det glada budskapet om att det finns en räddning för alla människor, både för den här tiden och för evigheten. Inom folkkyrkan har vi en situation som påminner om 1800-talet. Tack vare "läsarna" bildades en oppositionsrörelse mot en stelnad och andefattig kyrka. Vi hoppas på att en liknande rörelse tar sig an den kyrkoledning som återigen tappat fokus på kyrkans uppgift att sprida evangelium, inte bara göra sådant som TV-galor och andra hjälporganisationer är lika proffsiga på.

Varför inte mission till judarna? Framför allt för att representanter för kyrkan under årtusenden gjort det svårt för judarna att tro på Kristi försonande kärlek. Och när det gäller Messiasfrågan har de flesta kristna diskvalificerat sig för undervisning, men vi vet att judarna själva kämpar med frågan, både om Jesus och en 1900-tals-Messias. I väntan på den messianska tiden ser vi framåt, (särskilt som vår kyrka ser ut att intressera sig för annat) mot den tid då missionen igen går ut från startpunkten, också Jesaja 2 tillhör evangeliet: "Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord ...".

Politisk kristendom

Nertonat, i värsta fall borttaget, är Jesu ord: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar ..." (Mat. 28). Det centrala i kristendomen är blekt, och man identifierar sig själv och motståndare i politiska termer som vänster- och högerkristna. Svenska kyrkan driver en landsomfattande kampanj för den nya organisationen "Hela världen". Ledare är hämtade från den politiska världen, gärna från organisationer med israelfiendskap som kännetecken. Under en övergångstid används de gamla och förtroendeingivande namnen Lutherhjälpen och Svenska kyrkans Mission. Den nya och till allt och intet förpliktande symbolen för organisationen visar hur fria man vill vara både i teologi och i spenderandet av pengar. Efter att ha upplevt en del av den beryktade stipendieresan för journalister blir det inte en krona till Internationella nämnden, även om man kallar det Mission eller Lutherhjälp - denna ståndpunkt nu, från att ha varit entusiastisk insamlare! Frikyrkans Diakonia och Bilda arbetar i samma anda - en ohelig treenighet som organiserar kurser och resor till "Palestina" med programuppläggning av en muslim med direktkontakt med PLO i Ramallah och en historierevisionist.

Tecken i tiden

I likhet med deltagarna i den kyrkosponsrade journalistresan är deltagarna i de flesta fall i Israel/Palestina för första gången och mycket utsatta för den effektiva antiisraeliska propagandan.

Med egna ögon och öron ser och hör resenärerna vad ledarna valt ut för dem. I en del fall används rena bondfångarmetoder som den observante avslöjar men den mindre erfarne kan missledas av. Programmen är upplagda så att resenärer och kursdeltagare får möta mänsklig närkontakt med palestinier, ofta utvalda familjer med sin tragiska historia. Närkontakt med vanliga judar med mänskliga ansikten undviks, i stället är det så kallade fredsorganisationer som står för den judiska kontakten, ex. vapenvägrare som förklarar sig stolta över att inte tjäna i Israels armé, den armé som försvarar de hemkomna judarnas existens!

I Resultatet är att en stor del av de kyrkosponsrade deltagarna efter sin palestinaresa eller kurs har med sig ett israelhat, ofta inte separerat från judehat. Detta politiska antievangelium sprids sedan inom våra kyrkor, blir till förbannelse i stället för den välsignelse som vi bör ha för Abrahams, Isaks och Jakobs folk Israel: "Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och dem som smädar dig skall jag förbanna" (1 Mos 12).

Vårt eget måtto är: Shalom över Israel! (Ps 125, 128).