|
Ledare juni 2008
Kyrkan och uppdraget
En
känsla av osäkerhet, vad är det som händer i min
kyrka, jag känner inte igen de yttringar som
kommit allteftersom. Vad är det som gäller
numera?
Känslan finns både inom frikyrkan och
rikskyrkan.
Vad står de
frikyrkliga hjälporganisationerna och
studieförbunden för numera, till exempel
Diakonia och Bilda, vad står Lutherhjälpen och
Svenska kyrkans Mission för idag?
Några kollektcirkulär,
notiser och erfarenheter från kyrkans verksamhet
i Jerusalem har väckt frågan. Det är smärtsamt
att som en tidigare entusiastisk och drivande
lutherhjälps- och missionsanhängare behöva ha
dessa funderingar. De insamlade medlen vid
fasteinsamlingar och senast vid missionsdagens,
till vad insamlas det? Är det Jesu
missionsbefallning som finns till grund för den
kristna verksamheten: "Gå ut i hela världen
..."?
Det finns anledning för alla
kristna kyrkor att begära en redovisning av vad
deras ledningar eller delar av dess ledningar
har för prioriteringar för
gudsrikesverksamheten!
"Mission - tecken på Guds
rike" är en rubrik för missionsdagens insamling.
Man ger ett sken av att det gäller att ge
evangeliet vidare till alla i världen, den
vedertagna betydelsen av ordet mission. I den
kristna världen i stort gäller säkert att
missionen är ett tecken på Guds rike, en
ambition att föra evangeliet vidare. Men när det
gäller Sveriges kristna engagemang i
Mellanöstern är det något annat som dominerar.
Med stor välvilja kan man kalla en del för
diakoni. Diakonia har ju en stor stab i
Mellanöstern, men vid besök på plats kan man
konstatera att det centrala man vill visa är -
judarnas brott mot palestinier. Bilda utnyttjade
Astrid Lindgrens 100-årsminne med en fin
utställning, men det som är mest framträdande är
filmer och skrifter om judarnas ockupation.
Kyrkan ser till att präster har den rätta läran
till exempel genom skolning i israelhat via
medföljarorganisationen vid vägspärrarna, därav
följer förståelse för morden på de åtta
jeshiva-studenterna. Kyrkans kontakter är nästan
uteslutande på den arabiska sidan, men för att
balansera med judiska kontakter nyttjar man så
kallade fredsorganisationer. Små organisationer
med antisionistiska idéer, till exempel att
vapenvägra till Israels armé. En representant
för organisationen mot husdemoleringar använde
följande "missionsbefallning" till 15
internationella studenter: "När ni kommer hem
till era länder, tala då om hur hemska judarna
är!"
Teologiskt betraktas
judendomen tillsammans med kristendom och islam
som "syster-religioner". Tydligen skall
beteckningen innebära ett hinder för mission
till muslimer och att man inte erkänner
judendomen som vår moder.
Med bland annat insamlade medel inbjöds en
journalistgrupp till vistelse och undervisning. Trots
att det för de flesta var första direktkontakten med
området blev missionsstipendiaterna på några dagar
mellanösternexperter. Förklaringen till den snabba
kunskapen låg i att upplägget för dagarna, liksom för
många kurser och resor i kyrkans regi, sköttes av en
koordinator med direktkontakt med PLO i Ramallah och en
präst med "något sval" inställning till Israel och
judar. En teknik som används för att få en mot Israel
riktad kritik och medkännande med motsidan, är att låta
de flesta besök och möten ske med palestinier och att
isolera från mänskliga och nära möten med judar. Bland
annat de nämnda organisationerna har ett utvecklat
samarbete och följden är att besöksgrupper och andra får
ett enhetligt och övertygande budskap som redan satt
djupa spår både inom svenska kyrkan och frikyrkan.
Omvändelse eller splittring
Det går
knappast längre tala om tendenser inom våra kyrkor, det
är snarast fråga om en rörelse som arbetar mot
grundordern. En avidentifiering av evangeliet och
"outsoursing", ett avhändande av ansvar för att
evangeliet sprids vidare. En politisering och
polarisering, som ofta yttrar sig i frågan om tron på
Bibelns budskap och hur man ställer sig till fenomenet
Israel.
Får den
rörelse som är emot Bibelns grundbudskap fäste är faran
att det behövs en liknande alternativkyrka som vid
nazitiden. Klarar inte folk i kyrkornas ledning av en
omvändelseprocess måste kyrkfolket se till att det blir
lämpliga byten! Teologiskt får vi vädja till vår moder
om hjälp att hitta tillbaka till våra rötter, en mission
från Jerusalem igen (Jes. 2)!
Iwan Örjebo
Till arkivet för ledare
|