|
Ledare januari 2008
Det inskränkta perspektivet
Reflektioner efter
ett närradiosamtal om Israel.
Lördagskvällen den 8 december
hölls ett samtal om Israel i Göteborgs närradio
(Radio Full Gospel) mellan å ena sidan Oded Meiri, med
judisk bakgrund och verksam i organisationen Fred i
Mellanöstern, ledarskribenten i Göteborgs-Posten Gert
Gelotte samt undertecknad John Westlin. Bakgrunden till
programmet var fem artiklar i Göteborgs-Posten, fyra av
dem skrivna av Gert Gelotte efter ett studiebesök i
Israel och på Västbanken under hösten. Ett tiotal
journalister hade inbjudits till resan av Svenska kyrkan
och Diakonia. Sju av tio deltagare deltog i resan
kostnadsfritt (stipendium från Svenska kyrkan), tre
betalade själva.
Starkt negativa
De fyra artiklarna av
Gelotte var starkt negativa gentemot Israels hantering
av förhållandena i fråga om vägspärrarna, ”muren” och
Israels bosättningspolitik på Västbanken.
I programmet framstod
Gelotte mer sympatisk än i artiklarna, men hans omdömen
förtjänar ändå en granskning, eftersom han tycks
representera en ganska allmän uppfattning, både i media
och som en följd därav också hos allmänheten och som
inneburit en alltmer negativ syn på Israel under senare
år, något som Franz T Cohn observerat i sin skrift
”Politiskt inkorrekt” (recenserad i Shalom över Israel
nr 12/07).
Trots att Gelotte
presenterar sig själv som Israels vän är hans omdömen om
Israel starkt negativa. Man kan till och med tala om
fördömanden av den politik som Israel tillämpar på
Västbanken och gentemot Gaza.
Situationen som Gelotte
beskriver i sina artiklar är naturligtvis mycket prekär
för den palestinska allmänheten: Stor arbetslöshet upp
till 50-60 procent, urusel ekonomi och upplevd ofrihet i
en mängd avseenden. Att man ändå kan tala om ett
inskränkt perspektiv beror på inriktningen att lägga
merparten av skulden på Israel. Några exempel på detta
ska ges i det följande.
Historielöst
Gelotte och många med
honom vill inte dra in den historiska bakgrunden i sin
beskrivning.
Det gäller både det
bibliska perspektivet, där Israel är egendomsfolket som
efter många år i förskingring kommit hem till landet.
Men det gäller också den historiska bakgrunden med
judeförföljelser, pogromer och Förintelsen som kulmen
etcetera. Gelotte ville inte syssla med historien utan
endast med dagens verklighet, där Israel är förtryckaren
med stark militärmakt som verktyg och med många
restriktioner för palestinierna.
Visst finns den bilden av
dagens förhållanden, men utan en klar insikt om
orsakerna blir ändå perspektivet felaktigt och
orättvist. Att Israel tillerkändes en stat av FN den 29
november 1947 berodde ju dels på Förintelsens massaker
på sex miljoner judar, dels på att den judiska
delegationen sade ja till delningen av landet i en
judisk och en arabisk stat. Arabländerna sade
kategoriskt nej till den delningen och lovade från
början att de skulle invadera och utplåna den judiska
staten när den utropades.
De höll det löftet när
arméer från fem arabstater den 15 maj 1948 gick in i
landet. Att de misslyckades i sina avsikter, det vet vi,
genom en heroisk insats av den nyfödda statens invånare,
ironiskt nog också med vapeninförsel från Sovjet via
Tjeckoslovakien, en hjälp som snart förbyttes i
fientlighet från Sovjet, bland annat med stor
vapenupprustning till Syrien och Egypten.
Sexdagarskriget 1967 var ju en upprepning av försöket
att utplåna Israel. Nasser sparade inte på ordkriget i
maj 1967: Världen skulle få se en massaker som skulle
överträffa Djingis Khans härjningar. I kriget besattes
Västbanken, gamla Jerusalem, Sinai och Golan av
israeliska styrkor. Trots nederlaget vägrade
arabstaterna i Khartoum augusti 1967 att erkänna Israels
existens, de sade nej till förhandlingar och fred. I ett
vakuum som varade till november 1977 började
bosättningarna på Västbanken och i Gaza, dock utan
införlivning av områdena, i väntan på förhandlingar om
uppgörelse.
Utan det perspektivet
förstår man inte dagens situation.
Gelotte var korrekt i sin
vägran att belysa Svenska kyrkans och Diakonias roll i
studiebesöket, eftersom inga representanter därifrån
deltog i samtalet, men deras negativa inställning är
ändå klar, både genom Hopp-kampanjen 2005 och deras
ständiga negativism mot Israel. Hopp-kampanjens avsikt
var ju att Israel skulle lämna Västbanken, Gaza, Golan
och östra Jerusalem, utan förhandlingar.
”Muren”, till största
delen ett staket, är ett annat exempel på ett inskränkt
perspektiv. Visst är ”muren” en tragedi för mänsklig
samlevnad, men genom dess uppbyggnad har 90 procent av
självmordsbombningar och terrordåd mot Israel upphört –
och varje stat har som förstahandsuppgift att skydda sin
befolkning.
Till sist: Varför ser inte
medier och regimer arabvärldens och Irans inställning
till Israel som ett reellt hot? Visserligen medgav
Gelotte att han såg en kommande islamistisk regim som
försvårande för en fredlig utveckling, men perspektivet
är fortsatt negativt mot Israel.
John Westlin
Till arkivet för ledare
|