Ledare augusti 2008

 

Utsikterna till fred i Mellanöstern

Ytligt sett skulle utsikterna till fred i Mellanöstern just nu vara något sånär realistiska med tanke på de förhandlingar som pågår. Mellan Israel och den palestinska myndigheten pågår ju förhandlingar som en följd av konferensen i Annapolios, USA, på senhösten 2007. Under medling av Turkiet har vissa trevande samtal förts mellan Israel och Syrien, dock utan synbara resultat än så länge.

USA har efter nästan 30 års uppehåll fått några diplomatiska kontakter med Iran - en ringa början efter mycket ansträngda och spända relationer.

Slutligen har president Georg W Bush satt in en sista ansträngning före sitt frånträde som USA:s president, den 20-21 januari 2009, för att åstadkomma fred i Mellanöstern. Hans förhoppning är alltså att ett fredsavtal mellan Israel och den palestinska myndigheten ska ingås i december 2008 och att en palestinsk stat ska proklameras i början av 2009.

Mellanöstern behöver verkligen fred, Israel behöver fred, palestinierna behöver fred - så långt är vi överens. Men med djupt beklagande måste vi konstatera att utsikterna till fred 2008 inte är så ljusa.

Kompromissvilja behövs

För att fred ska uppnås måste beredskapen till förhandlingar bygga på vilja till kompremisser, där ingendera parten ska känna sig utmanövrerad, förödmjukad och utan möjlighet att leva vidare.

Syrien har som första utgångspunkt att Golanhöjderna ska återlämnas till dem.

Hård propaganda

De båda länder som slutit fred med Israel är Egypten och Jordanien - där föreligger alltså ett erkännande av Israel, men man kan inte tala om en särskilt hjärtligt förhållande. Propargandan mot Israel är fortfarande hård, inte minst från Muslimska Brödraskapet i Egypten och angränsande länder.

I fråga om Syrien kan man lugnt konstatera dess opålitlighet i både styrelsesätt och utrikespolitik. Labilitet i förening med stora maktanspråk har kännetecknat Syrien under lång tid. Detta gällde under Hafez Assad och kan gälla också sonen och efterträdaren Bashar som sökte sola sig i glansen kring Medelhavsunionsmötet nyligen.

Sammantaget är alltså situationen bekymmersam för Israel, som också har inrikes svårigheter med en premiärminister under utredning för korruption och en svag ledning under Libanonkriget 2006. Hans förtroende är kört i botten och han har redan tagit konsekvenserna och anmält sin avgång inför nästa val.

Ska man döma ut de utsikter till fred som skissats ovan?

Mänskligt sett kan det vara så, men det är inte enbart människors planer som styr världen, även om det ser så ut ibland.

På israelkonferensens första dag talade K G Larsson inspirerat och bibelförankrat om "När Jesus kommer". Han pekade bland annat på det märkliga ordet i Jesaja 19:25, 26 där det står: "På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. Herren Sebaot (härskarornas Gud) ska välsigna dem och säga: ´Välsignad vare Egypten mitt folk och Assyrien mina händers verk och Israel min arvedel´."

Den förvandlingen skall ske en gång, för Herrens stora namns skull.