| |
Ledare Maj 2006
Fikonträdet knoppas, sommaren är nära
Israel är Bibelns huvudämne och i centrum för världens
intresse. När Jesus talade med sina lärjungar om sin
tillkommelse, använde han liknelsen med fikonträdet.
”När dess kvistar begynner att få sav och löven spricker
ut, då vet ni att sommaren är nära. Likaså, när ni ser
allt detta, då kan ni också veta att han är nära och
står för dörren” (Matt 24:32-33).
Det finns säkert
kristna som har olika funderingar om vad
Jesus menade, men för Jesu egna lärjungar stod det
fullständigt klart att Jesu liknelse om fikonträdet
handlade om Israel. Han hade i sitt långa eskatologiska
tal förutsagt Jerusalems förstörelse följt av
förföljelse och hat mot judarna, ja till och med att de
skulle dödas. De förstod att när Jerusalem låg öde, då
skulle deras land vara krossat, fikonträdet skulle vara
avhugget och roten uppryckt ur jorden.
För lärjungarna och
för kommande generationers judar har Jerusalem alltid
varit centrum för deras tro och tankevärld. Under alla
de hundratals åren i landsflykt hade de ändå tankarna,
bönerna och förhoppningarna riktade mot Jerusalem. Bönen
”nästa år i Jerusalem” har alltid varit levande för
judarna i exil, ända sedan fångenskapen i Babylonien för
2500 år sedan. Till Jerusalem har de längtat och
trängtat och återvänt. De återvände efter 70 år i
Babylonien. De återvände efter 1800-1900 år i världsvid
exil. De reste sig ur askan efter förintelsen och
återvände för att upprätta staten Israel på nytt och
göra Jerusalem till sin huvudstad som på kung Davids
tid. Judar är förbundna med Israel och Jerusalem som om
de vore bundna till staden med elastiska band som
ständigt drar dem mot den heliga staden, deras längtans
stad, mot staden där deras Messias en gång ska ha sin
tron.
Så när Jesus talade om det
knoppande fikonträdet måste det ha låtit som ljuv musik
i deras öron. Israel och Jerusalem skulle återupprättas
och Messias skulle komma till sitt folk igen. De
erinrade sig säkert profeternas ord om Israels
återupprättelse. Kanske mindes de Hesekiels ord: ”Och
jag skall församla på er människor i myckenhet, alla
Israels barn, så många de är; och städerna skall ånyo
bli bebodda och ruinerna åter byggas upp. Ja, jag skall
församla på er människor och boskap i myckenhet…” (Hes
36:10,11). ”Jag skall hämta er från folken och församla
er ifrån alla länder och föra er till ert land. Och jag
skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena; jag
skall rena er från all er orenhet och från alla era
eländiga avgudar” (Hes. 36: 24,25).
Profeternas ord uppfylls
Vi befinner oss i en
tid då mycket av profeternas ord har gått i fullbordan.
Jesu egna ord om fikonträdet har vi som lever nu fått
skåda uppfyllelsen av i vår egen tid. Trots omvärldens
motstånd, trots hat och förföljelse, knoppas Israel som
aldrig förr och judar kommer från världens alla hörn för
att förena sig med sina bröder och systrar i Löftets
land. Israel står nu vid den punkt då snart mer än
hälften av hela världens judiska befolkning befinner sig
i Israel. I snart sagt varje judes bröst manar och
kallar den inre rösten: ”nästa år i Jerusalem”.
Det är inte konstigt
att ”hedningarna larmar”. Djävulen vredgas över att Guds
planer går i fullbordan. ”Han rustar sig förvisst, med
våld och argan list” för att låna Luthers ord. Mest av
allt vredgas han över att Jerusalem åter är i
gudsfolkets händer, platsen där Jesus vann en evig seger
över synd och död. Israels anspråk på Jerusalem är en
stötesten för i stort sett hela världen. Kristna har i
gångna århundraden gjort anspråk på Jerusalem. Det var
vad de orättfärdiga korstågen handlade om. Muslimer kan
inte heller ge upp tanken på Jerusalem efter att ha
förfogat över staden i flera hundra år. Jerusalem är
idag en stad där öppnandet av en tunnel för att kunna
slussa turister genom en historiskt intressant passage
under Jerusalems gamla murar leder till upplopp och
storpolitisk konflikt. En promenad av landets
premiärminister på en plats som är helig för judar
liksom för muslimer leder till upplopp, dödsoffer och
igångsättandet av en terrorvåg som pågår än, efter sex
år. De rättmätiga ägarnas blotta närvaro föder hat och
oro. Ändå har Jerusalem aldrig varit huvudstad för något
annat folk än judarna. Och under de senaste 150 åren har
judarna varit den dominerande folkgruppen i Jerusalem.
En
inympad gren
Fikonträdet skjuter nya skott. Kanske får
även vi kristna vara med som en inympad gren även i
fikonträdet. För Herrens löften till sitt folk Israel i
samband med återupprättelsen är helt underbara. ”Jag
skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i
ert bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp
och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min ande
komma i ert bröst och göra så att ni vandrar efter mina
stadgar och håller mina lagar och gör efter dem. Så
ska ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni
skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud”(Hes.
36:26-28). Visst är vägen till upprättelse fylld av kamp
och lidande, men till slut, profeterar Sakarja, skall
folket ”bo där i ro och aldrig mer lämnas till
undergång. Jerusalem skall bo i trygghet” (Sak 14:11).
När vi står med gudsfolket i dess prövningar kommer vi
också att få skörda välsignelserna av vår kompromisslösa
kärlek. Att vara välsignad av Herren är mer värt än alla
jordiska rikedomar.
Stefan Sturesson
Till arkivet för ledare
|
|
