Skriftlärde & Rabbiner

ARTIKLAR

MIDRASH

GALILÉEN - JESU HEMTRAKT

OM DARASH

VISIONERNAS STAD

DEN FÖRSTA FÖRSAMLINGEN

JUDEKRISTNA

JESU LIV & LÄRA

ARKEOLOGI & HISTORIA

JUDISK TRO


11 SKRIFTLÄRDE & RABBINER

I beskrivningar av det andliga livet bland judar på Jesu tid, har oftast fariséerna fått för stor uppmärksamhet. Varken direkt eller indirekt var det fariséerna som angav tonen i folkopinionen. Det var först efter templets fall år 70 som  fariseismen som den mer eller mindre enda överlevande formen av judisk tro, börjar likrikta judiska livet efter sina ideal.

Men det sker först 150-200 år efter Jesus. Man ska samtidigt hålla i minnet att den framväxande rabbinismen under andra århundradet också förde vissa element  från andra riktningar i vidare från andra ickefariseiska skriftlärde.

Vi möter gruppen “skriftlärde” vid ett antal tillfäller i Nya testamentet.

När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 29för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda. Matt 7:28

3Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” Matt 9:3

Här vill jag försöka skissa bakgrunden och ge bilden till vilka dessa “skriftlärde” egentligen var.

 

Torafromhet

För att förstå de skriftlärdes funktion måste man tänka sig in i den judisk fromheten. Gud hade gett sitt egendomsfolk Israel Torahn där hans vilja och karaktär uppenbarades. Torahn var fundamentet för judiska livet. Den lästes och tillämpades. Varje generation var skyldig att undervisa och föra  Toran vidare.

Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.
5 Mos 6:7

Fundamentalt för de skriftlärde var att Torahn skulle praktiseras. Torahns lära är inte filosofier och abstrakta idéer utan relaterades alltid till det praktiska livet. Till det krävdes att den förklarades och tolkades i nuet.

Det var de skriftlärdes uppgift. De var experter på bibeltexterna som kunde förklara innebörden och ge vägledning till människor hur de gamla texterna skulle tillämpas.

“Skriftlärde” kan beskrivas som en slags jurister och bibelforskare som undervisade och applicerade toratexterna i dagliga livet.

Samtidigt är det viktigt att inte göra skriftlärde till en teologisk “riktning”. Det fanns skriftlärde ur olika tolkningstraditioner - eller ingen alls. Även fariseiska skriftlärde kunde tillhöra olika “skolor”. Mest kända på Jesu tid var Shammais och Hillels skolor.

För att möta behovet av undervisning organiserades  så småningom den teologiska undervisningen i akademier. Redan på Jesu tid fanns antagligen systemet med “lärosäten” (beit midrash), fast i lösare form än de som uppträder under århundradena efter Jesus.

Man ska nog tänka sig  de skriftlärdes undervisningsplattform under Jesu dagar som ganska informell och oorganiserad. Somliga var knutna till “skolor” (beit midrash). Andra var självständiga. En del hade lärjungar. Andra var förvärvsarbetande.

Det formella ledarskapet i Israel under Jesu tid var de som allierat sig med romarna. De representerades av saddukeerna.

Prästerna hade ett formellt ansvar att undervisa folket.  De var lärare i Bibeln, vilket många gånger betydde juridik. Skriftlärda präster var kopyister av texter, kunniga i att skriva juridiska dokument och var experter i juridik.

Toran skulle förvaltas av prästerna.

 Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 10Och Mose gav dem dessa anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 12Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 13Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.” 
5 Mos 31:9-13.
 

Det finns en myt som går ut på att prästerna skulle ha trätt tillbaka från att predika, undervisa och studera under andra templets tid.  Men man ska antagligen inte uppfatta situationen på Jesu tid så att en ny grupp skriftlärda tagit över prästernas funktion.

Mishna berättar om en skriftlärd överstepräst som bevittnade templets förstörelse som hette Hanania (Avoth 3,2). Skriften Ben Sira (45:17)  beskriver prästens lärarfunktion. Synagogföreståndaren i synagogan med Theodotus inskriptionen i Jerusalem, var präst. Josefus betecknade prästerna som landets ledare som domare och bibelexperter.

 

Olika begrepp

De skriftlärde var informella andliga ledare som också undervisade från Bibeln.

Det större sammanhanget där skriftlärde ska sättas in är bland:

Präster som i kraft av sin härkomst och erfarenhet kan undervisa folket

Skriftlärde (lagmän), jurister och experter i Skrifterna som vet hur de ska tillämpas.

Vishetslärare, “Ordspråksmän” som är judarnas motsvarighet till populärfilosoferna. Men rabbinerna  krävde inte samma slags egendomslöshet som stoikerna.

Profeter, som också kunde ha “profetlärjungar” och var lärare.

Undergörare, karismatiker (hasider).

 

Här följer några begrepp som beskriver sammanhanget där skriftlärde förekommer:

 

SKRIFTLÄRDE (soferim) de som ägnar sig år skrivaryrket och är bibelexperter.

 

VISEMÄN  (avoth ,  “Fäderna”)

När man i den judiska traditionen hänvisade till “fäderna” menade man de som traderade undervisningen muntligt från Moses.

 

VISHETSLÄRARE (chokmim)

Samlingstermen för de andliga ledare som format rabbinska judendomen är "Vishetslärare"  ("sages") - kochmim ( ohnfj).  Inom det begreppet ryms ledarna i “Stora Synagogan”, nämligen skriftlärda, fariseer, lärarna vid akademierna och  medlemmarna i Sanhedrinen.

 

HAVERIM (“vännerna”)

Ett begrepp som också förekommer är haverim. Det är en riktning som tog som sin uppgift att förlja reglerna om viftoffer, tionde och renhetsföreskrifter. De förekom redan under Hillels och Shammais tid. Deras ambition var att hela folket skulle följa Torahn.

Fäderna (avoth) eller de vise (chakamim) motsvarar "skriftlärd" som en äldre beteckning på bibelforskare. Ordet “skriftlärd“ dog ut under första århundradet e Kr.

Paulus anknyter till dessa begrepp i 1 Kor 1:20. Se även  Jak 3:13 I Nya testamentet.

 

Beit midrash

För den som ville förkovra sig i Torahn var det naturligt att ansluta sig till lärjungakretsen av en lärare. Lärjungagemenskapen var en slags storfamilj med läraren som fadersgestalt. De går med honom” och betjänar honom. Hillels “hus” och Shammais “hus” var de byggnader där de samlades.

Lärjungen lär sig genom att höra men också genom att se. Hörandet bestod i att sitta vid sin lärarens fötter och lyssna. Lärjungen kunde ställa frågor och göra inlägg.

Genom att se hur mästaren handlade i olika situationer lärde sig lärjungen rent praktiskt. Det var fråga om att “ta efter”, imitera och göra likadant. Toran var ett sätt att leva. Genom att se hur mästaren omsatte Torahn i  sitt liv, kunde lärjungen själv bli en  efterföljare av Torahn.  Mästarens liv var en levande modell.  Detta var lärjungaskapets ide´, ett mentorskap som inneslöt en hel grupp. Jesus hade 12 talmudim (lärjungar).

Fariséer och skriftlärda var inte samma sak. Alla fariséer var inte skriftlärda, och alla skriftlärda var inte fariséer. Bibelforskare är oense om den exakta innebörden av begreppet skriftlärd. Men  klart är att de var bibelutläggare som klargjorde hur Torahn skulle tillämpas i dagliga livet. En slags jurister alltså. Det fanns olika “skolor” bland fariséerna på Jesu tid. Mest kända är Shammais och Hillels hus.

 

BAKGRUNDEN AV BEGREPPET SKRIFTLÄRD

Med monarkin kom ämbetet skriftlärda (soferim). Uppgiften var att läsa, skriva och översätta.

I exilen fick de arbete inom förvaltningen. De redigerade och kopierade böcker.  Ett exempel är  Esra, skriftlärd och präst

Esra som återvände från Babel till Jerusalem omkring år beskrivs som “skriftlärd” ( rpuo).
 prästen Esra, den skriftlärde, sakkunnig i de bud och stadgar som Herren hade gett Israel:

12”Artaxerxes, konungarnas konung, till prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, 
Esra 7:11-12

Förutsättningen för att bemästra skrifttolkningen och tillämpa reglerna, var att man kunde texten. Det var kännemärket på de skriftlärde. De kunde Torahn in i minsta detalj. 

Ordet sofer (skriftlärd) kommer dels av skriftrulle (heb sefer) som är objektet för studiet, dels ordet att räkna (heb sipper) som beskriver metoden i studiet.  De skriftlärde räknade varje ord i en bibelbok, antalet bokstäver, frekvensen av ordens förekomst. Man noterade  speciella formuleringar, antalet paralleller till olika uttryck och jämförde texter, allt i avsikt att förstå Bibelns budskap.

De skriftlärde var som datorer som kunde söka på vilket ord som helst utifrån önskvärd aspekt. Tester i modern tid ger exempel på att judiska bibelforskare i Jerusalem är snabbare att finna referenser i texterna än datorer.

Bakom detta sätt att studera och tillägna sig Bibeln låg både kärlek och respekt för Ordet, och uppfattningen att Toran hade ett profetiskt innehåll som kunde utvinnas. 

 

Undervisning som möter behov

Sedan ett par hundra år före Jesus utspelades en kamp bland judarna mellan hellenismen och det judiska arvet. 

I den miljön formas de ramar som så småningom den Rabbinska judendomen gjuts i. Processen syftade till att motstå assimilation och anpassning.

Ett skydd vara att sätta upp “Staketet kring buden”. Staketet innebar att man skärpte tillämpningen av buden så  att man inte ens skulle komma i närheten av gränsen för överträdelse.

Mose mottog Läran på Sinai och gav den vidare till Josua, Josua till de äldste, de äldste till profeterna, och profeterna till den stora församlingens män. Dessa sade tre ting: Varen försiktiga i domen, fostren många lärjungar och gören ett stängsel kring Läran.     Avoth 1:1

I detta sammanhang fick skolor och undervisning en viktig funktion. I den hellenistiska världen var skolorna ett sätt att sprida hellenismen. Sådana utbildningsanstalter (gymnasium)  fanns  redan i Jerusalem .

1 Mack 1:14, 2Mack 4:9

Delvis som ett motgift inrättades  judiska skolor - beit ha-sefer (grundskola) och beit ha-midrash (bibelskola).

“Fäderna” var tongivande i skolorna och förvaltare av den auktoritativa lärotraditionen. I orienten hade sedan gammalt fäder/äldste spelat en stor roll som traditionsbärare.

Även om kunskapen om de skriftlärdes aktiviteter är mycket begränsad, är det ett rimligt antagande att lärarna vid bibelskolorna var skriftlärda (soferim). "Fäderna" eller de vise (chakamim) motsvarar "skriftlärd" som är en äldre beteckning på bibelforskare. Ordet skriftlärd dog ut i judendomen under första århundradet e Kr. Man kan räkna med att deras undervisning bevarats i predikningar och bibelförklaringar (midrasher).

 

Livsstil

De skriftlärde levde efter vissa av prästernas renhetsföreskrifter. Men de ställde lägre krav. För prästernas del var renhetskraven olika om man var i tjänst och inne i templet, eller om man levde civilt utanför sin tjänstgöringsvecka.

De skriftlärde såg världen som Guds tempel, och hyllade det allmänna prästerskapet. De utgjorde en lekmannarörelse och var inte av prästsläkt.

De skriftlärde  var en  ganska liten grupp. Anslutningen var frivillig och ingenting tyder på att de betraktade omgivningen som ogudaktiga eller utanför förbundet och sig själva som rättfärdiga. Att de skulle anse alla andra som avhuggna ur Israel är grundlöst.

Vilka judar som accepterade respektive förkastade de skriftlärdes undervisning och renhetsföreskrifter är svårt att avgöra.

Enligt den senare rabbinska traditionen var det de skriftlärde som fixerade bibeltexterna, uttolkade av många bud och de som  inrättade "torahstaketet" (“de äldstes traditioner”). Rabbinismens uppfattning är att de skriftlärde var experterna på halakhan  (levnadsreglerna) i den fariseiska tappningen. Enligt samma tradition levde de fram till templets fall. Därefter uppgår de i rabbinismen.

Rabbinismen ser  också de skriftlärda som oppositionen till översteprästerna och de äldste under templets dagar.

 

Skriftlärdes uppgift på Jesu tid

Den senare rabbinska  traditionen idealiserar de skriftlärde. Talmud tillskriver “skriftlärda” flera roller. De kopierar Bibelböcker, kopierar dokument och skriver brev i byarna. De är även lärare och  bibelutläggare, en roll som i regel Rabbinerna senare tar över.

Hos Josefus, som skriver under första århundradet, uppträder de skriftlärda som koypister i byarna. I evangelierna bör man se de skriftlärda som lågrankade tjänstemän i samhällena och byarna med uppgiften att skriva och undervisa.  I den egenskapen tillhörde de den grupp som  först kom i kontakt med Jesu undervisning.

De skriftlärde fokuserade Torahn. De framhöll studiet, tolkningen och tillämpningen av Torahns undervisning. Den skrivna Torahn utgjorde reglerna medan den muntliga Torahn gav den  konkreta tillämpningen. (Man kan kanske göra jämförelsen till modern tid mellan lagtexten ( =  skrivna Torahn, Moseböckerna) och tolkningspraxis (= muntliga Torahn, “äldstes traditioner”).

Man räknar med att omkring 90 procent av befolkningen i den grekisk-romerska världen var analfabeter. Bland judarna var andelen läskunniga betydligt högre. Möjligen var skolgång för judiska pojkar redan praxis på Jesu tid.

Därmed fanns det behov i synagogan av skriftlärde som lärare (grek grammateus). Skriftlärdes traditionella sysslor var också sekreterarens. Han översatte, kopierare, skrev brev och redigerare.  Han var en skrivkunnig person i byn med uppgift att hantera dokument. Varje synagoga behövde sin skriftlärde. Andra uppgifter var att  sköta korrespondens, skriva protokoll, arkivera, vara notarie, förbereda juridiska papper och sköta bokföring.

Under andra templets tid växer antagligen de skriftlärdes funktion fram från sekreterarens till judistens och bibeltolkares. Slutsatsen är att “skriftlärd” kan betyda allt från bibelforskare till kontorist.

 

Jesus & de skriftlärde

Jesus mötte opposition från skriftlärde som bl a menade att han hädade när han förlät synder.  Det kan bara Gud göra. (Lukas 5:21) Problemet med de skriftlärde var alltså att de inte erkände Jesu gudomliga anspråk.

Jesus  var oense med de skriftlärde angående “staketet omkring Torahn”. Han accepterade inte de tolkningar av buden som skriftlärde tillämpade.

Jesus  både i handling bryter mot de skriftlärdes  tolkningar (renhetsföreskrifter Mark 7:5, tolkningen av sabbatsbudet Lukas 6:7)  och öppet kritiserade deras resonemang. (Matt 23:4).

 

                      RABBINER

Jesus presenteras aldrig som  “vis man” (“sage”,  chacham). Däremot kallas Jesus för “rabbi”.

Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Luk 5:5

Evangelierna beskriver hur Jesus gavs olika titlar. “Mästare” är en favorittitel som motsvarar det hebreiska begreppet rabbi.

Lärjungarna tilltalar Jesus framför allt med  “Herre” (heb adinai, grek kyrios). 

Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.”    Luk 5:8                                                                                                                                                      

Jesu självbeskrivning var “Människosonen”.

 

“Rabbi” på Jesu tid

Det är först efter templets fall och reorganiseringen av judisk tro som äger rum i samband med konferensen i Yamnia i slutet av första århundradet, som ordet rabbi blir ett tekniskt uttryck och får en fastare användning. Och den processen tar tid på sig.

“Rabbi” på Jesu tid var en hederstitel som betyder “min herre, min mästare”.  Man bör inte läsa in den senare Rabbinismens syn på Rabbinen i evangelierna.

 

Rabbinismens framväxt

Rabbinerna framträdde som en särskild kategori årtiondena efter templets förstöring. Men först mot slutet av andra århundradet och början av tredje (hundra år senare) , hade de förjat få en plats i det judiska samhället i landet Israel. Det sker genom Rabbi Juda Prinsen (175-220).

Under tannaitisk tid (perioden ca 70-220 e Kr) kallades ledaren för rabbinerna patriark (patriarc, heb nasi). Hans fullmakt var att 1) utse (ordinera) domare till domstolar, 2) övervaka festkalendern.

Den första patriarken man vet något egentligt om var Rabbi Gamaliel (Rabban Gamaliel II i Javne,  mellan åren 90-115). Men först med Judas Prinsen (aktiv tid 170-200 e Kr) blev patriarken något mer än bara en bland jämbördiga. Han samlade egen förmögenhet och hävdade släktskap med David. Han lyckades få någon slags auktorisation från de romerska myndigheterna och fick vissa personliga förmåner, liksom den judiska befolkningen.

Med tiden anses  rabbinerna ofta i egenskap av domare och administratörer bli  isolerade från samhället i sina lärosäten.

 

SAMMANFATTNING

De skriftlärdes antal på Jesu tid var förmodligen begränsat till några tusen personer. Hur många som accepterade deras strängare tolkning av  renhetsföreskrifterna är svårt att avgöra. Ingenting i källorna tyder på att de bara ansåg sig själva som rättfärdiga och alla andra avhuggna från Israel. Den bilden av skriftlärda måste anses grundlös.

Det anses att rabbinerna efter år 70 kom att överta de skriftlärdes uppfattningar så att t.ex. Talmud fört vidare deras åsikter.

Jerusalem okt MM

Göran Lennartsson

KÄLLOR

Betz, Jesus, Qumran and Vatican
Burtchaell, From Synagouge to Church, Cambridge 1992
Hezser, Catharine. The Social Structure of the Rabbinic Movement.
Mohr Siebeck 1997
Kronholm Texter & toklningar 1985

Neusner, J. Judaism in the Beginning of Christianity, Fortress 1984 
Neusner, J. Dictionary of Judaism in the Biblical Period, Hendricksons, 1999
Neusner,J. The Study of Ancient Judaism , Atlanta 1992
Safrai, S Jerusalem Perspective Jan/June 1994 s.3-17.

Sanders, E.P.  Judaism, SCM  1992 

Sanders,E.P. Jesus and Judaism London 1985

Schurer, E. rev.
Vermes, G. History of Jewish People, vol 1-4, 1973 och senare.

pil_u.GIF (50 bytes) Överst på sidan

pil_v.gif (48 bytes) Judisk tro

pil_v.gif (48 bytes) Darash

pil_v.gif (48 bytes) Tyresö Pingstkyrka

pil_v.gif (48 bytes) Filadelfiakyrkan


Copyright © - Darash - All rights reserved